De senaste dagarna har jag haft ovanligt ont i magen, och idag fick jag mens – för första gången sedan augusti!
Nu ska jag ju inte hoppas för mycket, men det kan ju betyda att det faktiskt blir ägglossning den här månaden! Dags att ta fram fertilitetsmonitorn igen!
Idag lessnade jag på att vänta på att det skulle bli december, så jag ringde kvinnokliniken för att boka tid för en fertilitetsutredning.
Kvinnan jag pratade med var mycket trevlig, jag blev inte alls utskälld för att jag ringde en vecka för tidigt. Så jag är uppsatt på kö dit. Dock är det ju 4-5 månaders kö för att få komma på undersökning, så hon tipsade om en privatläkare i grannstaden som är ansluten till landstinget eller hur det nu var, hur som helst så kostar det som ett besök inom vanliga sjukvården.
Jag ringde dit också, ännu en supertrevlig kvinna i telefonen, och lite snabbare gick det där. Så den tredje februari är vi välkomna dit! Då kommer det för min del att bli gyn-undersökning samt att det ska tas prover. T kommer att få med sig ett rör hem som han ska prestera i (och ungefär där började jag fnissa åt det absurda i situationen). De kommer också att boka in ett återbesök då, för genomgång av provsvar osv.
Det kanske blir en god jul ändå i år, det var en väldigt stor tyngd som föll från mitt hjärta! Steget är taget!
Har varit på ganska bra humör de senaste dagarna, sedan mitt städvansinne. Men så satt jag och surfade runt bland mina hundbekanta, och naturligtvis visade det sig att det är en till som väntar barn nu. Genast känner jag något vrida sig i magen och i hjärtat och tårkanalerna öppnas. Skit också! Ja, jag är avundsjuk. Så fruktansvärt jävla avundsjuk att jag borde ha vett att skämmas, men eftersom ingen vet om det så tänker jag inte skämmas inför mig själv.
VARFÖR ska inte jag få bli mamma? Visst, jag är inte en perfekt mamma men jag är fan så mycket bättre än många som har barn. Jag är en slarver med papper och ekonomi, men jag har ett enormt tålamod, jag kan massor av fina sånger, jag älskar att läsa sagor, jag har en del jag skulle kunna lära ut, jag har en bra sambo, ett hus som duger för ett barn (det är tillräckligt stort, rent och fräscht även om det inte har den senaste inredningen), jag gillar att tvätta och städa och sitter gärna i sandlådan och bakar kakor.
Sitter och kämpar mot illamåendet nu, ärligt talat så håller jag på att spy, vet inte varför, känns bara som att för varje en i min bekantskapskrets som blir gravid så minskar mina chanser. Naturligtvis är det inte så, men det går inte att resonera förnuftigt med en känsla.
Jo, det funkar för mig. Började igår med att städa TV-bänkarna, flytta upp Wii-spelet, organisera, damma, sätta dit grenkontakt med överspänningsskydd. Skickade även T på IKEA med ordern att köpa mera förvaringslådor.
Bytte gardiner och putsade fönster i vardagsrummet, och körde ett par maskiner tvätt.
Idag har jag sorterat hundkoppel, stoppat undan sommarkläder, sorterat igenom hallen inklusive en femlådig byrå. Tusan vad fint det blev!
Nu börjar jag snegla mot bokhyllan som ska tömmas, dammas, sorteras och snyggas upp. Men det får bli ikväll.
Helgens projekt blir badrummet nere, där ska jag rensa ur badrumsskåpet (alla tomma förpackningar till äl-test som ändå inte hjälpt!), köpa lådor att stoppa småkrafs i, byta ut tant-gardinen mot fönsterfilm. Ja, och så ska jag på dop i helgen också. T:s systerson. Fasar lite för det, jag vet ju att frågan ”när blir det kusiner” kommer att ställas, och T vill ju hålla det hemligt, att vi försöker men inte lyckas.
Men men, jag städar mig lycklig. Känner mig nästan lite manisk men det känns skönt att det enda som rör sig i min hjärna just nu är tankar på förvaring, fläckborttagning, öppettider på soptippen och ikea.
Ja, tänk om det hjälpte att slänga sig på golvet, banka med knytnävarna och och skrika. Det gör det inte, tro mig, jag har provat.
Hela den här hösten har varit en väntan. Men nu är det tre veckor kvar tills jag får ringa och boka tid för utredning. Och kanske tre månader till läkarbesök. Snälla låt den här tiden gå fort.
Läste i en blogg idag, om en tjej som väntar på tid för IVF. Hon var så stressad, för tänk om hon hann fylla 30 innan hon fick barn. Ha, säger jag! Jag hann fylla 30 innan min partner ens var med på att försöka skaffa barn. Och har jag tur får jag barn samma år som jag fyller 33. Fi f-n vad gammalt! När är man egentligen för gammal för att få barn, ”när kroppen inte ställer upp på det” har jag hört, men då är jag redan för gammal.
Jag undrar om det var p-pillren som ställde till mig såhär? Eller om det är nåt annat fel? På nåt vis så misstänker jag det förstnämnda, jag mådde inte bra av p-piller. Men samtidigt så hoppades jag på att få sluta med dem mycket tidigare, så jag letade väl inte tillräckligt bra efter någon annan lösning. Men nu är det såhär det är, jag kan inte göra det ogjort. Önskar bara att få se det där efterlängtade pluset någon gång.
IRIS – Föreningen för ofrivilligt barnlösa – Startsidan.
Man kanske skulle gå med? Tyckte det stod nåt om gratis medlemskap året ut, det vore ju trevligt!
Tre IVF-försök dubblar chansen att få barn – Alltombarn.se.
Hur många försök tror ni att man får i vårt landsting???
Japp, ett.
Måtte det gå vägen ändå!
Ja, då var jag här då, med en egen blogg.
Vem är jag, och varför startar jag en blogg när det redan finns för många? Om vi tar och börjar med varför…
Först och främst, bloggen kommer till stor del att handla om mina/våra försök att få barn. Det var nämligen inte så enkelt som man kunde tro… Så det här får bli min ventil, för att slippa tjata hål i huvudet på min sambo.
Sen tänkte jag också försöka samla alla bra och/eller läsvärda länkar jag hittar här, så att jag vet var jag har dem och kanske du har nytta av dem också.
Dessutom har jag i mitt jobb en fördel av att ha ”nosat på” WordPress, så det här kommer att bli mitt lilla försöksprojekt.
Kanske jag även kan hitta vänner med samma erfarenheter som jag själv är på väg att skaffa mig!
Tjopp, det var ett helt gäng flugor det.
Då övergår vi till mig… Jag är en ”tjej” (kvinna/kärring/tant?) på 31 år, som försökt bli gravid sedan i mars. Det kanske inte låter så länge, men med tanke på att jag avverkat åtskilliga ägglossningstest sedan dess och inte fått utslag på något, så är det här mest en nedräkning inför telefonsamtalet till Kvinnokliniken, som får ske i december i år.
Jag bor med min sambo T och ett antal större och mindre djur, i en halvstor norrländsk stad.
I och med att släkt och vänner inte vet något om våra försök så är jag än så länge anonym, skulle du komma på vem jag är så är jag tacksam om du håller det för dig själv!
Förutom husdjuren är jag intresserad av foto, teknik och diverse pyssel, förtsöker till exempel lära mig att använda symaskinen till något mer kreativt än att lägga upp byxor.
Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga för tillfället.
Mamma 2011 